Jag var trött och anfådd men jag stannade inte, jag fortsatte springa, fortsatte springa så fort jag kunde ifrån alla skratten. Jag sprang och sprang, igenom den täta skogen, jag kollade inte bakåt även fast jag ville jag bara sprang, ända tills jag kom ut från skogen och in i den vackra dungen. Jag stannade äntligen och satte mig flåsande på klippan och såg ut över stigen, på dom stora, ståtliga träden och havet som glittrade i solskentet men min blick stannade på en skugga, en skugga av en människa, jag stelnade till och fortsatte långsamt med blicken till dungens öppning. Jag blev förvånad när jag såg vem det var, jag trodde det skulle vara någon vuxen typ mamma eller någon av lärarna men det var det inte, det var Filip, den Filip! Filip ifrån min klass han som jag inte varit med sen jag var liten. Vad fan gör han här tänkte jag och höll på att börja gråta, jag antog att han var här för att mobba mig för kvällens händelse och det var verkligen det sista jag behövde. "Hej" sa han försiktigt och började gå närmre mig, jag mumlade "hej" tillbaka och han reakerade på det, att jag inte sa typ "hajj, tjoo, hojj" eller något sånt som jag alltid gör, även fast han inte känner mig särkilt bra så är det svårt att missa att även om jag är ledsen så brukar jag va possitiv och glad men nu... jag vet inte... allt känndes bara så menningslöst och jag ville inget annat än att sjunka igenom marken och dö, jag ville aldrig gå ifrån dungen, ville inte möta någon av dom ifrån klassen, jag ville ba sitta på klippan och se ut över dungen tills jag dog. Att jag ens tänkte så fick mig att må ännu sämre, jag hade aldrig förstått mig på människor som började må jätte dåligt på grund av en händelse men jag va just nu en av dom även fast jag fortfarande inte förstod hur, fy jag hatade verkligen när jag inte förstod något och de började hända allt oftare nu efter min 15 års dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vad som hände med mig men på en sekund ändrades allt från att jag aldrig skulle skriva dagbok till att jag skulle. Jag gick till mitt skrivbord som var på andra sidan mitt lilla rum och hämtade en mörklila glitter penna och satte mig i s...

Det var sent och månskenet lyste som strålkastare på en justin biber konsert mot handtaget till dörren hem, jag andades in och tryckte långsamt ner handtaget, jag gick in och mamma kom springandes ut i hallen, hon kramade mig och sa lättat Elvira. Äv...

Han var tyst en lång stund sen sa han med låg röst "f-förlåt de-det var dumt" han vände sig om och gick fort därifrån och till min egen förvåning sprang jag efter honom, jag stoppade honom även fast han försökte gå förbi mig och sa "vi glömmer att de...

Filip satte sig bredvid mig på klippan och jag kände hur några tårarna långsamt började rinna ner för mina kinder, jag såg hur han tvekade lite innan han la armarna runt mig och jag kunde inte hålla tårarna inne nå längre, bara fler och fler började ...

tjoo alla, på den här bloggen kommer jag att lägga ut noveller jag skriver. jag kommer antagligen att läga ut del för del och oregelbundet eftersom jag gör annat än att bara skriva. jag är bara 13 år så skriver kanske inte så bra men ni behöver inte ...