Han var tyst en lång stund sen sa han med låg röst "f-förlåt de-det var dumt" han vände sig om och gick fort därifrån och till min egen förvåning sprang jag efter honom, jag stoppade honom även fast han försökte gå förbi mig och sa "vi glömmer att det hände     okej?" han nickade medans en tår rann ner över hans kind och jag insåg att det här antagligen bara gjorde allt värre. Jag släppte förbi honom och och sa tyste "förlåt". Jag bara stod vid gränsen mellan skogen och dungen och grät allt hade blivit så fel. Jag kände hur något kallt träffade mitt huvut och tittade upp och flera droppar träffade mitt ansikte och det kom bara fler, "seriöst!" skrek jag och började gråta ännu mer. Gå hem var det sista jag ville men hade inte direkt något val om det spöregnade, jag började långsamt gå igenom dungen även om det rengnade ville jag gå och tänka för mig själv en stund och dessutom ville jag inte att mamma eller pappa skulle se mig gråta jag var bara inte den typen av person. Jag gick på stigen igenom dungen och kollade på alla blöta blommor, träd och stenar. Jag stannade alldeles innan jag kom ut ifrån dungen och kollade tillbaka, jag ville fota regndropparna som hårt slog emot havets yta men orkade inte "det kommer regna igen" tänkte jag och började gå igen, stigen hade blivit alldeles lerig och kladdig av allt regn och jag hade mina fina, ny favorit skor på mig, men just nu orkade jag inte bry mig och fortsatte gå oberöd av det jag nyss hade insett.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vad som hände med mig men på en sekund ändrades allt från att jag aldrig skulle skriva dagbok till att jag skulle. Jag gick till mitt skrivbord som var på andra sidan mitt lilla rum och hämtade en mörklila glitter penna och satte mig i s...

Det var sent och månskenet lyste som strålkastare på en justin biber konsert mot handtaget till dörren hem, jag andades in och tryckte långsamt ner handtaget, jag gick in och mamma kom springandes ut i hallen, hon kramade mig och sa lättat Elvira. Äv...

Filip satte sig bredvid mig på klippan och jag kände hur några tårarna långsamt började rinna ner för mina kinder, jag såg hur han tvekade lite innan han la armarna runt mig och jag kunde inte hålla tårarna inne nå längre, bara fler och fler började ...

Jag var trött och anfådd men jag stannade inte, jag fortsatte springa, fortsatte springa så fort jag kunde ifrån alla skratten. Jag sprang och sprang, igenom den täta skogen, jag kollade inte bakåt även fast jag ville jag bara sprang, ända tills jag ...

tjoo alla, på den här bloggen kommer jag att lägga ut noveller jag skriver. jag kommer antagligen att läga ut del för del och oregelbundet eftersom jag gör annat än att bara skriva. jag är bara 13 år så skriver kanske inte så bra men ni behöver inte ...